Det har gått några månader nu men sorgen och saknaden efter min älskade Tilda är fortfarande i fokus. Sorgen gnager inombords och trängs med alla fina minnen som jag trots allt har efter min fina connemaraponny. Konstigt vore det annars efter de dryga 25 år som vi fick förmånen att tillbringa tillsammans. Tilda har det förhoppningsvis gott någonstans på de evigt gröna ängarna och jag hoppas innerligt att jag får träffa henne igen när min tid är kommen.Tilda fick en gedigen livserfarenhet med sina nästan 33 år här på jorden. Det jag saknar mest är hennes varma och pigga blick, hennes välkomnande gnäggningar och hennes alltigenom godhjärtade själ. Jag har skrivit någonstans tidigare om en önskan att vi alla som älskar varandra möts någonstans igen i framtiden. Vi vet inte var men Tilda känner nu till hemligheten och hon gnäggar säkert när vi kommer...!
Min älskade Tilda - jag älskar dig, nu och för alltid!
