Någon sade till mig härom dagen att jag är en hönsmamma (till mina djur). Det stämmer nog. Förut var jag, och det är jag fortfarande, av den åsikten att hästar är hästar och hundar är hundar. Som ett exempel använde jag aldrig täcken på mina hästar i hagen eftersom de ju som bekant har päls. Varför ha täcke på ett djur när det är skapat att reglera värmen själv och har klarat sig i vilt tillstånd i många, många år? Tja... mina hästar har genom sina hedersvärda åldrar visat att de klarat sig bra utan täcken och utan krusiduller hit och dit. Tills nu. Jag erkänner att mina pållar har täcken vid dåligt väder eftersom de annars fryser. Jag erkänner att jag är mycket mer "petig". Jag har helt enkelt blivit en hönsmamma allt eftersom hästarna har blivit äldre. Och det är jag stolt över. Jag försöker ge mina djur den bästa tänkbara omsorg som de behöver i varje livets skeden!
Idag slarvade jag bort min sambo i skogen. Eller snarare, han tappade bort både mig och vovvarna. Vi plockade svamp (hittade massor av kantareller) och i ivern försvann delar av familjen. Jag och vovvarna stod länge och hojtade samt busvisslade... inget svar. Vi gick hem men ingen var där. Hade det hänt något? Gick tillbaka till skogen och till slut återförenades familjen igen (med många kantareller). Vilken tur!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar